Hårfärgning...??
För ca 6 år sedan fick jag för mig att nu får det vara bra med färgning....
Klippte mig kort till sommarlovet och ännu kortare när skolan skulle till att börja..
så där kom jag till mina dåvarande kollegor och såg ........ja naturlig ut....
GRÅ i olika nyanser och den ursprungliga bruna nyansen på vissa partier.
Jätteskönt och nu var jag naturlig.....det gick ett par månader då jag med alla tänkabara medel intalade mig att det här! det är verkligen jag.
November blev jag överrens med mig själv om att jag ville inte vara en grå mus på 45........
SÅ i med färg och genast så kände jag mig flera år yngre och piggare.
Försöker att komma i håg det nu när jag sitter här med plastpåsen på huvudet, det sticker, luktar och funderar över varför jag gör det igen, kladdar med färg i håret.....
Jag nöjer mig med min hårfärg! Har inte blivit gråhårig än.
Men min dotter (15-åring!) har färgat sitt i 1,5 år nu och jag får allt som oftast hjälpa henne...vilket jag iiiiinte tycker om. Det är precis som du säger; det sticker och luktar och jag kladdar ner golv och...pust.
Ptjaaa, för min del är det inte det riktiga grå som är problemet utan den extremt dassiga färg som resten av håret har numera. Allt glitter och allt blänk är borta så det blir nog till att färga ett tag till. Men ett eländans stök är vad det är.
Jag försöker att se grå strån som naturliga gratisslingor.
Nu harjag den ganska ospännande förklaringen till yttrycket klyktattare förklarat hos mig. Gratis slingor jo men som sagt vad hjälper det när det är det "ogrå" som blivit fult.
Hehe håller med, skulle vara skönt att slippa färga håret men kan inte sluta upp med det :)
Själv har jag sådan otrolig tur att jag dels har två syrror som är frissor, men tyvärr bor en numera i Stockholm och jag bor ju i Piteå - lite långväg för en färgning och den andra syrran är mammaledig. Men jag har hittat en annan frissa som tog 640 kr av mig för både klippning, färgning och slingor!! Bra vá! Inget kladd för mig :o)